*skratt* Jo Ida, håll i dig för här kommer svaret:

• 6 lastpallar
• 2 spånskivor
• Skruvdragare
• Skruvar
• En händig Man
• En matta
• En madrass
• Och sängkläder
• Tid: 1 timme :-D 

Se själva:

En stålt och mycket nöjd sängägare som vi misstänker har fått vattkopper... får se om vår misstanke bekräftas! Han har nämligen små små plidor på kroppen som han kliar på. De ha små punkter i mitten. Om nu det är vattkopper eller små "finnar" återstår att se.

Nu vill jag inte befinna mig i denna gråa "tillvaro" så nu ska jag vara glad, lycklig och ha roligt! Nya tag och till detta nya tillstånd ljuder Michael Jackson Thriller YEEE Happy times are back!!!

Nya projekt (eller gamla ej gjorda):

• Toaletten uppe
• Bygga säng till Malte
• Fixa till Lekrummet
• Hitta en stringhylla m tre hyllplan
• Kolla upp möblerna på gården ;-)
• "Svarttavla"

Uppfostran är det svåraste som finns. Gör vi rätt genom att ständigt säga Nej, Nej, Nej? Jag tycker att för tillfället är det bara bråk och diskutioner här hemma. Malte är förvisso 3½ år gammal och mitt uppe i en hemsk trotsålder. Men är det verkligen trotsen man ska "skylla" på eller är vi inga bra föräldrar.

Martin han är den hårde som ständigt ger sig in i problemen med både rustning och svärd. Jag är väl hård men kan också ge mig. Mitt hjärta gråter när jag ser hur ledsen Malte blir. Usch, varför ska det va så svårt att få honom att förstå att man inte utan prata i mun på oss eller inta prata när man har mat i munnen, eller sitta fint vid matbordet, att man inte kan sitta framför TV 24 7 utan också måste kunna leka själv.

Ska det liksom aldrig  finnas en paus i trotsen och fajterna?

Är vi kassa på att uppfostra eller ska det va såhär?

När ska man ge sig? Ska man ge sig?

Hur ska man tackla hans vilja utan att förstöra vår relation till varann?

Örk och fy vad det är jobbigt och oj vad jag älskar honom, vår Malte!!!

Usch, fy, blä, tvi osv. vilken skitväder vi har. Mitt humör är på botten och jag har en stoooooor önskan om att ta och packa våra sommarkläder och sticka hela familjen till något varmt ställe. En vecka räcker! Någon där ute som vill skänka oss en resa??? Inte?, synd!!!

Idag är det en sådandär konstig dag då typ inget händer och tiden står still. Martin är hemma och har idag kört Malte till dagis sedan varit med sin pappa och jobbat. Jag och Bruno har varit hemma, båda lite kinkiga i magen ff men med tappert humör.

Bruno får nog magknip i mellanåt för han blir sååå ledsen men det går lika fort över. Han har även kommit in i en fas där han gallskriker varje gång han inte får som han vill.

Malte är fortfarande kinkig när det gäller att äta. Inte för att han va bra på att äta eller sitta fint och äta innan han blev sjuk. Men nu känns det som man måste börja om från 0 igen. Men så är ju livet som Mamma & Pappa. Detta (fenomen) problem är det stora diskutionsämnet här hemma. Jag o M ryker ihopa angående hur vi ska få honom att förstå att han ska sitta fint vid bordet och äta. Inte prata med maten i munnen bla bla bla... sjukt jobbigt och extremt påfrästande. Har ni några bra knep then your welcome!!!

Titta självklart på Presidentbytet idag. Obamas tal va inte så gåshudresande som jag tror och hoppats på, men det kvittar; Nu blir det andra bullar!

Idag är det den stora dagen för USA och världen.

Barack Obama flyttar in i Vita huset och ska få bukt på de tokiga krig och kriser som USA försakat.

Heja Obama!!!

Sedan onsdag har vi varit kassa. I olika etapper. Malte va först, sen Bruno och igår va det min tur. Jag håller på att kurera mig nu, bara så ni vet... I´ll Be Back!!!