Idag är Martin i vår stuga och fäller träd. Så jag och grabbarna är själva hemma. Ute är det höstväder utan dess like, så trist. Vi vill ha snö i mängder, speciellt nu när pulkan är vallad och klar.

Bruno kryper omkring på golvet och leker med sina saker. Malte sitter i legohörnan och bygger, självklart iklädd spindelmandräkten.

Idag ställde sig Bruno upp med hjälp av trappen, därefter släppte han taget och för en liten sekund stod han alldeles själv. Ohhhh nej, vänta... oh denna unge. Han drogs sig precis upp av egen kraft och med hjälp av andra hyllplanet. Shit, han kommer säkert att gå innan han är 10 månader den rackaren.

Han vill inte heller äta burkmat längre utan blir ilsken som ett bi. Istället vill han ha vårann mat. Så det är bara till att laga utan mycket salt nu och låta honom äta samma som vi. I och för sig är det ju absolut det bättre alternativet, både ekonomiskt och för hans hälsa.

Funderar på att baka en chokladkaka idag och köra ner med den till stugan??? Orkar jag?

Jag längtar till sol och värme, palmer och vita stränder, drinkar och färsk frukt, parasoller och väldoftande solskyddsfaktor... Bali hadeinte varit fel!

Skrikiga barn, have to go